TorpaLantbruk

Nu är magen himla full så jag orkar med dagen.

Vi har kollat upp tåg till imorgon utifallatt jag stannar. Det går ett hem vid 15. Så då kommer jag hem ganska i god tid på kvällen iaf. Åker bil från Nässjö till Linköping. Pappa erbjöd sig att hämta mig i Göteborg i morgon, men känns ju onödigt för honom att åka härifrån idag och sen hämta mig imorgon. Det gör han nog gärna iofs.. Han gillar ju både att köra bil och umgås med mig.


Jonas sa till mig att jag ska tänka på att detta bara är en gång om året. Och det har han ju rätt i!

Nu ska vi snart in mot stan. Ska bli najs.

Idag vid 13 drar det igång. Det ska bli skoj. Jag har inte bestämt mig om jag ska stanna på hela dygnet eller inte.

Jag gillar verkligen inte storstäder. Jag blir så äcklad av dom. Usch.

Massa med människor överallt. Alla stressar till någonting. Ingen ser riktigt lycklig ut. Visst, dom ler, men det är inte samma sak. Ögonen är inte vad det borde vara. Mina ögon blir likadana när jag är här. Gråa.

Skräp. Folk. Svett. Lukt. Trängsel. Inte min grej.

Jag är en landettjej. Men jag åker gärna till stora städer om jag ska göra något roligt. Som att stödja Rosa Bandet. Där är det inga gråa ögon. Där glänser allas ögon. Alla ler med insidan, kanske inte hela tiden med utsidan.





Jag har ont i huvudet.

Nu är min blogg rosa. För alla världens bröst.

Nu är jag här. Har varit ett tag med. Ligger på hotellet och slöar.

Min far tycker att jag ska köpa en sovsäck och vara kvar här till på söndag. Jag tror att jag med tycker det. Men det kanske blir himla rtåkigt att vara på RosaDygnet själv... Jag får se helt enkelt.. Det kan nog bli så att jag även iår tar och sover på gymmets golv. Fast utan Pia. Synd.

Annars får jag väl spinna hela natten, men då orkar jag nog inte köra hem sen på kvällen på söndag. Jag får se.
(Här är en bild från förra året. )

Jag vill nog stanna!

Men,jag har inte packat än. Jag har inte gjort någonting än knappt.

På ett sätt vill jag åka hem på lördag från Göteborg,på ett sätt vill jag stanna kvar till på söndag. Det dumma är ju att det är så himla jobbbigt att dra sovsaker fram och tillbaka, som det är nu så får jag ju hotellrum av mor och far den natten vi ska vara där.

Får väl se, jag kanske ångrar mig när jag väl är där! Så jag stannar hela dygnet. Det vore ju himlans trevligt....Tror jag!



Hörs sen. Datorn ska med mig.

Imorgon åker jag till Göteborg med min mor och far.

Jag ska vara med lite på spinningen, RosaDygnet. Hade ju planer med att åka med Pia, men hon ska inte med. Bra val av henne, med tanke på hennes år. Smart.

Nästa år kör vi mera. Iår ska jag bara vara med en timma och spinna, innan det ska jag på en föreläsning. Lust på livet heter den. Ska bli så himla trevligt.

Ses vi där? Ska ni dit?

Idag visste jag inte vad jag skulle göra. Jag kände på mig att det skulle bli en bra dag och det blev det! Jag latade mig ett tag sen hörde Ola av sig och ville jag skulle hjälpa honom med att fixa hans overall (han är student) och det gjorde jag mer än gärna.

Vi har inte setts på nästan ett år så det va kul. Åkte och köpte allt man behöver till overallen, sen åt vi lunch. Gott. Åkte hem till mig och fixade sen åkte vi hem till honom och åt igen och kollade på 2 filmer. Väldigt roliga filmer. En toppendag.

Sen jag kom hem har jag hunnit göra allt som står på listan för dagen. Känns bra! Detta kanske kommer att funka faktiskt! Toppen.

Vilken bra dag!

Gjort nästan allt som står på listan. Bara gå ut med sopor och laga mat till imorgon kvar! Duktigt. Har nästan gjort allt på veckolistan med idag! Tänk vad jag är bra.

Idag kom min bror hit. Jag va med honom och köpte slips. Nu är han på bröllop. Körde dit honom en till karl innan idag. Stiliga! Får väl hämta dom med sen skulle jag tro. Men bror kanske går hem, vem vet.

Va ute hos min karl med innan. Lämnade lite mackor och laddaren till telefonen. Så det blir nog till att han jobbar sent idag igen skulle jag tro. Men jag har godis så det är lugnt.

Hej

Jag har nu skapat min lista och satt upp den på sovrumsdörren. Jag har gjort en liten månadskalender som hänger så fint under.

Idag kommer jag inte att göra alla sakerna som står på listan, men det va jag lite medveten om innan. För när jag satte igång att städa så kom jag in på andra saker att städa än det på listan. Så jag har gjort mera idag sammanlagt än vad som krävs för en dag, men ändå inte dom sakerna som står. Så jag får vara nöjd med det. Kvällen är ju inte slut än heller.

Börjar man kanske bli gammal när man städar en fredagskväll? Kan tänkas. Jag har nog ganska många vuxenpoäng för att bara vara 24år.

Nu ska jag iaf lata mig lite innan jag tar och lägger in den torra tvätten där den ska vara.

Mer om listan och punkterna imorgon. Hejhej!

Jag är både stökig och lat som människa. Det kan jag erkänna för mig själv. Jag har många saker som jag skulle vilja göra varje dag. Ändå gör jag dom inte? Hur knäppt är inte det. Jag jobbar och sen går jag hem och gör ingenting. Jag kan bli helt galen på mig själv ibland. Jag vet inte hur många av er som känner som jag, men jag kan tro att det är endel.

Jag vet inte vad jag ska göra för att komma ur det denna gången. Detta är väl ett litet, troligen menlöst, försök att komma ut ur den onda cirkeln. Jag ska försöka att skriva upp allt jag gör varje dag för att se hur lite/mycket det blir. Ska även skriva ut lite listor och sätta upp på sovrumsdörren. Vad jag bör göra varje dag och varje vecka. Såg det i http://vagenfram.webblogg.se/ och tyckte att det verkar som en vettig idé. Men ska såklart skriva dit det jag tycker är viktigt. Kan ju hoppass att det ger någon form av motivation...

Även att försöka skriva mera i bloggen, det är jag med kass på. Jag tror inte blogga är något för mig, men jag ska ge det en liten chans till. Får se om jag lyckas.

Jag vet liksom inte vad jag ska ha med i bloggen. Om det ska bli någon inriktad blogg eller inte. Jag är inte sån så att jag har saker som jag ofta gör, så jag har inte direkt något speciellt som gör mig. Inte mer än att jag är jag.

Får väl göra listjävlarna nu och sen göra det som står på "Varje dag". Skriver sen hur det har gått. Hej

Men jag försöker.

Vi tar det steg för steg så som jag minns det.

Jag drar på mig träningskläderna. Jag hör lite muller ute.
-Jag hinner nog, tänker jag.
Visst jag hann springa i säkert 3minuter innan det började dugga.

-Lite dugg, vad gör det? tänker jag och springer vidare.
Visst jag hann springa i säkert 2minuter innan åskskuren kom.

Himlen öppnade sig över mig, blixtrarna lös upp himlen ovanför mig. Mina fötter va snart genomblöta av de stora vattenpölarna på marken. Vattenpölarna va varma. Det va varmt överallt faktiskt. Drog upp ärmarna på jackan och kände vattendropparna mot huden. Efter bara en liten stund fanns det nog inte en torr fläck på hela min kropp.

Jag blev förvånad, bara en negativ sak kom upp i mitt huvud och det va "Nu dör nog min telefon". Den låg i fickan.

Resten va underbart. Jag sprang fortare än vad jag någonsin har gjort en så lång sträcka. Jag lyfte ansiktet mot himlen och njöt av vattnet. Hela kroppen var ett me regnet. Energin jag fick i regnet och mellan blixtrarna va enorm. Mullret gav mig styrka. Jag va ett med naturen.

Jag fick stanna några gånger för att torka bort vatten ur ögonen, hur mycket jag än blinkade och försökte se så gick inte det. Vattnet va överallt! Kändes som att jag försökte kolla under vattenytan. Jag ville inte sluta springa. Sträckan va längre än jag tänkte mig innan. Jag ville inte gå in igen. Jag ville vara ute, i regnet, bland blixtrarna.

Magiskt.

Jag kom iaf in igen. Det droppade om mig och alla klädersplagg gick att krama ur massa vatten från.

Vacker upplevelse.

Jag vet, det va bara en löprunda, men för mig va det något mera.

(Telefonen lever)

Jag har varit ensam inatt. Jag kunde inte sova. Jag somnade väldigt sent och jag kan tänka mig att det var för att Jonas inte var hemma. Dom åkte till hans pappa igår, jag följde inte med. Min bror var här på förmiddagen så jag stannade hemma. Det kändes som ett bra val.

Sakna någon så himla mycket efter en så kort tid. Jag är van vid att vara själv, men det är annorlunda. Då vet jag att han kommer hem när han slutar jobba. Igår visste jag att han inte skulle komma hem och då blev allt så mycket jobbigare.

Snart är det dags att gå till jobbet.

Förändringarnas tid är kommen?

Jag är inte mycket för folk som tränger sig på mig. Folk som inte respekterar att jag inte vill prata med dom. Försäljare är ett bra exempel på detta. Inte bara försäljare, även de ungdomarna på stan som vill att jag ska byta till grön el eller ge pengar till något som dom tycker att jag ska ge pengar tilll. Dörrknackare är idag inte så vanligt, men Jehovas vittnen är trogna dörrknackare. Dom ger inte upp i första taget.

Telefonförsäljare har jag, tack och lov, inte råkat ut för på länge. Jag har jobbat som telefonförsäljare, i 3 veckor. Det va hemskt. Jag kände mig som en hemsk människa. Jag ringde folk för att pracka på dessa människor något som "jag" tyckte dom skulle ha. Jag störde dessa människor i deras liv. Jag tog iaf ett nej. Jag va inte ihärdig, jag va snäll och tackade för pratstunden och önskade dom en trevlig dag. Det menade jag. Resten menade jag inte. Jag vill lägga till att jag inte fick något sålt.

"Vad betalar du i elkostnader nu?" -jadu, jag betalar inte för elen så jag vet inte, det gör min karl. Det är mitt svar.
"Vad ringer du med idag?" - Telenor.
"Vill du betala mindre varje månad än du gör nu?" -Nej, för jag betalar ingenting, det gör min karl.
"Kan du tänka dig att avvara 50kronor i månaden för att/.../" -Ja det kan jag, men vill jag ge pengar till något så söker jag upp den organisationen själv.

Vill jag ändra på något så kan jag själv besluta om när och om jag ska ändra något. Jag behöver inte ha någon annan som berättar för mig att jag behöver ändra på sakerna jag har. Jag behöver inte ha det billigaste som finns, jag klarar mig ändå. Jag sover gott om natten även att jag inte ger bort mina pengar.

Idag kom Jehovas Vittnen till mig. Jag stod länge och kollade på dom innan jag öppnade. Dom hade börjar ge sig av ner i trappen, då låste jag upp och ber om ursäkt för att det dröjde innan jag öppnade. Två leende karlar va nu framför mig. Jag visste vad de ville innan jag öppnade. Dom pratade om hur världen borde vara, naturen ska räddas, krigen bör upphöra, människor ska leva lyckligt. Det låter fint tycker jag. En man pratade, den andra log. Log verkligen mycket. Jag undrade vad han gjorde där. Va han där utifallatt den mannen som pratade skulle råka illa ut? Va han där för att visa hur mycket vittnena kan le? Jag fattade inte vad han gjorde där.
       Jag fick två små tidningar. Jehovas Vittnen- vilka är de? och Är slutet nära? Jag sa att jag skulle läsa dom små tidningarna. Vad skulle jag säga då? Jag är ju en snäll och trevlig männsika. Jag vet hur man läser, så varför skulle jag inte? Jag vet nu vilka Jehovas vittnen är, för jag läste det. Jehovas vittnen är väl som de flesta andra människor. Som du eller jag. Bara det att jag inte har en Guds lag att följa, jag har statens lagar att följa. Jag följer Sveriges Rikes Lag. Det gör Vittnena med, sålänge det inte strider mot Guds ord.
     Är slutet nära har jag inte läst än. Jag ska göra det. Klart jag ska läsa. Annars får jag ju aldrig veta vad det står däri.

Mannen sa att de skulle komma tillbaka. Det hoppas jag. För jag har saker att fråga. Jag vill inte dö nyfiken. Jag undrar uppriktigt hur en starkt troende människa tänker. Jag vill veta det. Jag tror aldrig att jag kommer att bli en starkt troende människa. Jag har aldrig trott i hela mitt liv. Jag tror på vetenskap och fakta. Fakta kan förvisso ändras med tiden, det är inget som är bestående. Fakta idag, kan vara osanning imorgon. Så lever jag mitt liv.
      Att allt står skrivet i en bok som är många år gammal är för mig vansinne. Vansinne att tro att de som står i boken skulle vara sanning. Sanning är ju olika för vem man frågar. En sanning för mig, behöver inte vara en sanning för dig. Därför antar jag att Jehovas vittnen har en gemensam sanning, de har tillsammans beslutat sig för att det de står är deras sanning. Deras sanning vill de dela mig sig av till mig. Jag läser gärna deras sanning, deras syn på livet, för detta kommer att utvidga mina vyer.

Han har blivit stor och modig. När jag köpte honom och han va utanför buren så gick han bara på mattorna som låg runt buren. Sen började han utforska hela vardagsrummet. Idag när Jonas vaknade så såg han honom ute i hallen. Han har aldrig varit där innan. Dags att stänga in till vardagsrummet annars har vi snart Kaninen i hela lägenheten och det är inte vår dröm direkt. Han har ett helt rum, hela dagen lång, så det får räcka.

Men lite stolt är jag ändå över honom, att han vågade sig ut där! Min stora fina kanin <3

Det är en lustig sak att tänka på framtiden. Jag vet vad jag vill och vad jag inte vill.
Jag vet vad jag får och inte får. Varför är det då så svårt att göra slag i saken? Till hösten/vintern kära vänner, då händer det grejer som ni inte har en aning om.
Som jag har en aning om, men inte en aning om hur det kommer att bli. Det har aldrig hänt mig innan. Men snart så!

Dit ska vi imorgon med mina föräldrar. Det ska bli skoj. Jag har laddat batteriet i kameran. Så det kanske blir någon bild iaf. Najs. Lejonungar ska dom ha visst.

Jag är nog inte gjord för att ha en blogg. Vi får se.

Svettas ihjäl.

På en lördag! Vad är felet på mig? Nu sitter jag iaf vaken och har varit ett tag. Alla sover och jag ska snart ut och springa. Bäst att passa på nu, vet ju inte om det blir lika varmt idag som igår! Då måste det ju bli på morgonen eller sent på kvällen.

Igår badade jag för första gången iår. Två gånger tillochmed. Så himla härligt. Bada är så underbart.

Idag kommer min far hit till landet. Vet inte riktigt vad vi ska göra, men kommer bli trevligt iaf.

Igår strängläggde vi lite. Jag provade, det va ganska svårt men det gick bra! Synd bara att strängläggaren gick sönder (Som tur va va det inte mitt fel!!) den är lagad idag iaf. Jonas är ute och kör och kommer vara hela dagen antar jag.

Hann med en löptur igår, funderar på om jag ska slå till idag med innan far kommer hit. Får se.

Kaninen har varit en skitkanin. Han har bitit på tapeten. Det har han aldrig gjort hemma... Vet inte varför han har gjort det nu. Knäppskallen. Men pappa Lennart blev inte arg som tur är.